Skamligt!

Vellingeborna och dess kommunalråd borde skämmas riktigt ordentligt. Deras beteende är skamligt och ovärdigt. Hur svårt ska det vara att visa medmänsklighet? Hur skulle dessa människor vilja att deras barn togs emot om de skulle vara i samma situation som de barn och ungdomar som söker skydd i vårt land? Det är sorgligt.

Det är ju inte förvånande att reaktionerna är så stora i just Vellinge. För ett år sedan blev en kristdemokratisk fullmäktigeledamot så trakasserad att han ansåg sig tvingad att lämna fullmäktige. Vad han hade gjort? Föreslagit att kommunen skulle ta emot tre ensamkommande flyktingbarn.

Det är lika beklämmande att det är så få kommuner som vill ta emot ensamkommande barn och ungdomar. Enligt Migrationsverket är det bara 103 av 290 kommuner som har avtal med dem för att ta emot dessa barn. Varför inte fler? Det kan ju inte vara av ekonomiska skäl iallafall. Så vad är det då? Barnkonvemtionen antogs för snart exakt 20 år sedan och Sverige var drivande i arbetet att stärka barnens rättigheter. Det är dags att visa det i handling även på hemmaplan!

Jag blir bedrövad när jag läser Migrationsminister Billströms kommentarer till "Vellingeaffären". Han borde ta avstånd från de åsikter som förts fram och avståndstagandet som Vellinge kommun visat. "Det är ingen intressant fråga", säger han ett flertal tillfällen. Vad menar han? Det borde oroa honom att det så tydligt uttrycks främlingsfientlighet. Han borde ha tagit Vellinges kommunalråd i örat, inte uttryckt förståelse. Den stora frågan är inte att Malmö upphandlat transitboende runt om i mindre skånska kommuner utan att be dessa kommuner om lov. Den stora frågan är varför inte fler kommuner vill ta emot dessa barn och ungdomar, samt att främlingsfientligheten gror. Vad gör Billström åt det?

Ett efternamn som inte alltid passar bäraren

Jag undrar vad det var för virus jag fick i mig när jag var i Västerås förra veckan? Jag är fortfarande helt däckad av förkylningen (influensan?). Som vanligt är det helt fel tid att bli sjuk. Hela veckan var/är inbokad med möten och åtaganden som jag måste lämna förhinder till. Inte bra.

När jag ringde för att avboka hotellrum frågade tjejen om mitt namn. Jag svarade Frisk med förkyld röst och möttes av ett fnitter i andra änden. Sååå kul.

En annan bild av Kuba

Nu när jag ligger däckad av en dunderförkylning (influensa?) har jag bl a läst "Kuba inifrån" av Henrik G Ehrenberg. En mycket läsvärd bok. Man får en annan bild av Kuba och om hur det är att leva i ett land där man inte får uttrycka sin åsikt utan att utsättas för repressalier av olika slag. Ett land styrt med rädsla.

Boken är byggd som en lång dialog med Oswaldo Payá och man får insikt i hur det är att leva som dissident på Kuba. Jag är full av beundran av dessa män och kvinnor som offrar så mycket för drömmen och hoppet om ett liv i frihet och demokrati. Det får mig också att bli lite beklämd, för vi svenskar tar vår demokrati och frihet så för given. Vi har inte behövt kämpa för den.

Nya familjemedlemmar

Har precis hämtat Ds nya marsvin. Ännu har de inte fått namn.

Till alla pappor!

Och alldeles särskilt en ros till min pappa Göran på Fars dag. Kram!

Pyjamasdag

Jag fick visst med mig en förkylning hem från Västerås. Febrig, ont i halsen och allmänt vissen. Det har inte blivit många knop i dag. Det har varit en riktig pyjmasdag. Vad dagen ägnats åt? En bok, pillande med en fotobok (julklapp), fotboll och så Svenska hjärtan. En riktigt skön dag.

Svenska hjärtan är en helt underbar serie om vardagslivet i ett radhusområde. Har du inte sett den kan jag varmt rekommendera den.

Imorgon hoppas jag att halsen gör mindre ont och att febern gett vika. Har inte tid med att vara sjuk nu. Varför fastnar allt på mig?!?

Ett par dagar i Västerås

Jag har tillbringat onsdag-fredag i Västerås på Länsteatrarnas höstmöte. Det har varit givande dagar med erfarenhetsutbyte mellan teatrarna vad gäller bra skolprojekt, föreläsning om kultur i skolan och samtal med Kulturrådet. Inte minst viktiga är samtalen i pauserna med alla härliga människor. De ger inspiration och energi.

Igår såg vi pjäsen "Mig äger ingen". Jag gick dock i pausen. Mina höga förväntningar kom på skam. Första akten engagerade mig inte alls. Den var seg och för mycket "plakatpolitik" för min smak.

Hotell Klipper var sådär om man ska uttrycka sig förmildrande.

Granne med teatern i Västerås ligger Kristdemokraternas kansli, så jag passade på att titta in på ett snabbt besök. Alltid lika trevligt att träffa gamla kollegor!

Tyvärr fick jag med mig en förkylning hem från Västerås. Hoppas att den går över snabbt.

Sprutbyte för bättre folkhälsa

Varför är motståndet så stort mot sprutbytesprogram i Sverige? För mig är det oförståeligt. Sprutbytesprogram handlar inte om drogliberalisering och är inte heller en narkotikapolitisk fråga, utan en hälsopolitisk fråga. Det handlar om stöd och hjälp till människor som lever i en utsatt situation. Dagens debattartikel i DN kan varmt rekommenderas. Den redogör tydligt för fördelarna med sprutbytesprogram.

De tre generaldirektörerna skriver bl a:
"Sprutbyte motverkar smittspridning, ökar inte antalet narkomaner och påtvingar inte ett land en drogliberal politik. Det är något som nästan alla länder inom EU har insett och därför infört sprutbyte för missbrukare. Undantagen är Sverige – frånsett programmen i Malmö och Lund – och Grekland."

Det är beklämmande att inte Stockholms landsting ser vikten av detta. Hur ser de på den ökade smittspridningen av hiv och heptatit C i gruppen injicerande narkomaner?
I Jönköpings län är vi inte bättre än Stockholm, inte heller här finns det en vilja att införa sprutbytesprogram i den politiska majoriteten, vilket jag beklagar.

En seger för kvinnorna!

Stockholms tingsrätts dom är en seger för alla kvinnor som inte mår så bra som man skulle önska att alla kvinnor fick göra under sin graviditet. För vilken kvinna vill inte minnas sin graviditet som den tid då man mådde som bäst?

Tingsrätten slår fast att det är könsdiskriminering av Försäkringskassan att neka gravida kvinnor med exempelvis svår foglossning sjukpenning. Helt rätt! Äntligen!

Ett stort tack till de 17 kvinnor och DO som drev målet! Det är många kvinnor som kommer att ha nytta av denna dom.

Jag har tidigare bloggat om svår foglossning. Du hittar det här och här.